en kitchig skjorta

jag fick ett så konstigt tyg i våras. det är liksom armygrönt och har ett svagt paisleymönster, och över paisleymönstret ser det ut som att det är blommor, om man ser det på håll. så kommer man nära och upptäcker att nej det är ju frukter? så himla märkligt. människan som formgav detta tyg vill jag träffa.

det är en himla fin kvalitet men det är ju ej så många situationer jag kan tänka mig att ha en armygrön paisleyklänning med frukter. så sa nils "men gör en skjorta åt mig då!" och ja det kunde han väl få!


det är inga krusiduller med skjortan i sig. en helt vanlig skjorta. och faktiskt gjorde sig tyget himla mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. var så himla skeptisk. men nils har nog kanske ett öga för det där med kitchiga skjortor.


och i går sydde jag klart den! det har endast tagit cirka miljarders år pga började i somras och sedan flyttade jag till stockholm så den har legat i delar i nån påse. så himla glaaaad (och förvånad) över att den faktiskt fick lov att bli färdig ändå till slut. säkraste sättet att låta ett projekt bli kroniskt halvfärdigt är nämligen att lägga bort det. är även lite rörd över det faktum att detta knäppa tyg fick komma ut ur lådan (där det annars hade  blivit liggande kanske för evigt) och glädja någon annan.