hej vänner. tillvaron just nu är då inget att hurra för. trots att jag sover naken och utanpå täcket vaknar jag på nätterna av att axlarna dryper av svett. när jag försöker vända kudden för att uppleva *svalka* är den lika varm på undersidan. jag blir bara bokad att jobba kvällar så jag är instängd på äldreboendena hela dagarna med för lite personal och för många att ta hand om. det här med att va en "kvinna" i ett "kvinnodominerat yrke" och ta hand om människors liv och död, ja inte är det då muntert om en säger så. tur att människorna som bor där är så fina. jag önskar att jag hade min pojkvän här som kunde lagat nån episkt god mat åt mig när jag kom hem från jobbet i dag, eller mina två föräldrar som hade kunnat säga "lägg dig du å vila på kökssoffan" medan de gör i ordning kvällskaffe å bullfat. men int går he ju när jag befinner mig hundratretti mil från dem. i stället blev det leksandsknäcke med bara smör på som kvällsmål. it ain't easy livin' on existensminimum. till råga på allt har jag fått nån boozt av dåligt självförtroende med bloggen som gör att jag ägnar mig åt världens sämsta grej: dvs överanalys. vemod idel vemod. men så får det också va. jag skriver detta nu så jag får ut det ur mitt system och så är det nog med den saken sedan. så hoppas jag att mensen, eller röda revolutionen som jag kallarn, anländer inom kort.
↧